Jag borde ha förstått det. Att det var för bra för att vara sant. Varför skulle någonting lösa sig så lätt? Jag är inte den typen av person, Jag är mer den typen där allting trasslar till sig. Att det skulle gå så fort och så lätt för mig att läka känndes ganska mycket som i en dröm. Men så klart skulle ju någonting sätta käppar i hjulen för mig. Vad annars? Var på KS idag igen, träffade en annan läkare som tittade på det. Han kunde iallafall utesluta infektion och blodjutning, men eftersom han inte kan något om operationen vet han inte riktigt vad som gått snett. Så ska få träffa Bergman igen på torsdag, förmodligen blir det ny operation på fredag... Fan fan fan! Varför just jag? Varför kan inte jag få leva ett normalt liv som alla andra? Är det verkligen för mycket begärt?