Det är något suspekt med att vara ute ensam mitt i natten, lite smått obehagligt. Speciellt när det egentligen inte finns någon direkt anledning. Och ska man nu nödvändigtvis ut så är det lite som en oskriven regel att inte lämna tomten om man inte verkligen måste. På tomten är det endå tryggt, den är min. Utanför känns det som om man bryter mot ett utegångsförbud. Inte ett sånt där man kan få av föräldrarna för att man inte städat sitt rum utan ett såntdär utegångsförbud som gör att man bryter mot lagen om man går ut. Ett sånt som dom har i vissa filmer. Om dom nu finns på riktigt? Men i alla fall, om ni inte förstått det än så var jag precis ute =P Skulle göra mig av med lite bevismaterial, och jag kunde ju inte gärna slänga det på tomten, vorre ju liiite uppenbart. Men så fårt jag satte foten utanför tomten började det plinga från bommarna som gick ner vid järnvägen. Och ja, jag blev lite skrämd =P Det var som om bommarna var ett larm, och strax därefter kom konstapel Pendel för att haffa boven (mig) som brytit mot utegångsförbudet. Men såklart är jag ju superskurken (eller är konstapel Pendel den onda och jag den verkliga hjälten?) så jag lyckades i sista sekund innan han svängde rund hörnet slinka in och göma mig bakom bilen, därifrån kunde jag sen i skydd av mörkret och buskarna smyga till baksidan, klättra upp på altan och in i mitt tjunäste. In i säkerheten. Konstapel Pendel anade ingenting, förmodligen antog han att det var en katt som satt igång larmet, och jag kom än en gång undan rättvisan.

To be continued...