2 veckor i Turkiet, egentligen lite mer, men skit samma. Äntligen sitter jag visd en dator med ett vettigt tangentbord där det finns å och ä (dom har ö) och där i har en prick ovanför sig :P Och alla knappar sitter på rätt plats!

Hela cirkusen började alltså den 12 juli med att vi åkte till flygplatsen vid fyra, tror jag, vi lyfte iaf i tid 18.50 och lansdade tidigare än utsatt tid 23.30 lokal tid. Tre timmar senare var vi på hotellet. Morgonen blev det hotellfrukost och välkomsttal (blä) därefter havet ^^ Det enda jag har att klaga på är att det fanns hungriga fiskar i vattnet... Väldigt hungriga fiskar...  På eftermiddagen när vi satt och dog av värmeslag på balkongen blev det oväder, blixtrar och åska men inget regn. Blixten slog ner i en kraftledning på ett berg och satte eld på ledningen och en del av skogen, halva Icmeler blev strömlösa, som tur var inte hotellet, så luftkontitioneringen funkade iaf ;)
Tre dagar senare var Dommedagen, eller kunnde ha blivit iaf. Vaknade halv sju på morgonen av att allt skakade. Och det skakade och skakade, ville aldig skaka. Jordbävning. Min största rädla var att det som för mig var den värsta jordbävningen i världshistorien bara skulle ha varit ett förskalv och att det skulle ske en till ännu värre. Som tur var var det äkta vara. Kl två natten efter kom efterskalvet. Fick genom BBC (vi hade BBC franska MTV och CNN, amerikanarna är väldigt självupptagna) att det var en jordbävning med centrum utanför Rhodos som mättes till 6,4 på Richterskalan, vilket anses vara en stark jordbävning, en kvinna på Rhodos dog (hon skulle er för en trappa, ramlade, bröt nacken och dog)
Dag sju åkte vi in till Marmaris, en större stad i närheten, för shopping.
Dag tio hade vi eventuellt ett minijordskalv till, iaf om du frågar mig eller mamma, alla andra är i förnekelse.
Dagen efter var vi på en båttur, vi åkte till Turtlebeach, Delfinön, såg saker i berg som är väldigt krångliga att förklara vad det var, och kletade in hela kroppen i sköldpadsskit :P På båten jobbade även en Orlando Bloom-wannabe
Dag tretton, alltså i torsdags, skulle vi åkt på en till båttur, och se Marmaris mitt i natten, men när vi skulle göra oss i ordning för att gå ner till hamnen kom vi på att ingen egentligen orkade så det blev inget av den iden. Istället satt vi på en bar och drack drinkar, utom brorsan som är för liten ^^
Igår var det dags för hemfärd. Bussen som skulle ta sig till flygplatsen bestämde sig för att komma en halvtimma för tidigt (dom är inte mycket för att passa tider där nere) Och väl på flygplatsen bestämde dom sig för att flytta in-checkningen från 54-59 till 55-60. Vi stod i kön till 54, längst fram, vi hade alltså stått där längst och nu fick vi snällt staälla oss längst bak i en grymt lång kö. Fritidsresor att ett fint klagobrev från oss som väntar. När planet försenat (det var ju fritidsresor) höll på att taxa ut, bestämde det sig för att dö. Allting på planet stendog. Venteletionen dog, motorerna dog, lyset dog så det blev pitchdark (det var mitt i natten) allting dog. Jippie lixom. Tydligen hade elmotorn dött när dom skulle koppla loss planet från bogseringsbilen, men det bahagade dom inte kläcka ur sig för än 45 minuter senare... Så dax då. Det tåls väl att namnas att förra gången vi skulle flyga hem från Turkiet var vi ungeför halvvägs på 10 000 meters höjd när det gick ett larm i planet (det var också mitt i natten) Då sa dom att det bvar ett evakueringslarm som piloten råkat sätta på av misstag (yeah right!). Så nu har vi kommit fram till att vi inte åker till Turkiet igen :P Vi får väl se nästa år...

Nu ska jag sova ^^ Men om ni ber riktigt snällt kanske det kommer bilder någon gång i framtiden.